Assistans/Hemtjänst

Livet med assistans

I början av min sjukdom så hade jag hemtjänst, det var nog den värsta perioden i mitt liv. Helt plötsligt från ingenstans så styrdes mitt liv när hemtjänsten skulle komma. Det går inte att förstå hur hemskt och makabert livet blir med hemtjänst. Inget ont om personalen men att få på pränt hur många toalettbesök om dagen du får göra, hur snabbt min mat ska lagas och hur många gånger i veckan du får duscha etc.

Problemet med hemtjänst är att deras riktlinjer och tider är framtagna för äldre människor. Bara som de facto att jag var tvungen att påpeka att jag fortfarande hade mens och behövde duscha och tvätta mig dagligen blev ett problem för tydligen så behöver man bara duscha max 2 ggr på en vecka men med lite tur kunde du få hjälp att tvätta dig varje dag. Även det här med toalettbesök är skrämmande, häromdagen var jag på ett möte för ALS drabbade och på det mötet fanns en man som har hemtjänst han var så glad över att hemtjänsten kom förbi varannan timme för att kolla om han behövde kissa! Vart är vårt samhälle påväg? Själv fick jag på den tiden ett käckt litet mejl där det stod att jag blivit beviljad fem toalettbesök om dagen. 

Den dag beslutet kom över att jag blivit beviljad assistans var en helt magisk dag. Äntligen skulle jag få börja leva mitt liv som jag ville, trodde jag iallafall. 

Resan med assistans var inte lätt i början, jag var förvisso inte lika dålig som jag är idag så mycket klarade jag själv. Jag trodde i min värld att alla människor som jobbar inom assistans hade någon form av utbildning eller kunskap tyvärr är så inte fallet. Detta gör att statusen som personlig assistent sjunker, vilket innebär att många människor som jobbar som assistenter inte bör göra det. 

Jag tycker att skriva i en platsannons att ingen erfarenhet eller utbildning krävs är som att spotta på den som tar sitt jobb på fullaste allvar. Vad händer tex om jag sätter i halsen eller inte själv kan förflytta mig, utan behöver en lift till hjälp och assistenten inte har någon som helst utbildning. Innebär det då att jag måste kvävas eller ramla och slå mig väldigt illa pga. att man anser att ingen utbildning krävs. 

Att ha assistans i sitt liv är en utmaning, i början är det nästan som att ha en nyfödd baby. Man måste förklara och visa allt, jag har ju den turen att jag kan det, men alla de som inte kan, hur gör man där?

Det svåra är att det viktigaste är att personkemin måste stämma. 

När man lever med assistans så är det väldigt viktigt att visa respekt inför varandra. Det funkar inte om man inte gör det, tänk dig själv att ha en främmande människa hemma hos dig som ska gå igenom alla dina skåp, laga din mat, sköta din hygien samt ta hand om dig 24 timmar per dygn, visar man inte respekt eller får respekt tillbaka fungerar det aldrig. Jag vet i början hur det kändes när dom började mata mig jag tyckte det var fruktansvärt, likadant med dusch och vid toalettbesök, helt plötsligt efter 44 år så har jag en människa som står bredvid mig i duschen och på toaletten, att göra detta till en naturlig grej i vardagen är så svårt men det är också ett måste för att min vardag ska fungera. 

Något sjag har lärt mig är att det bästa man kan göra är att ha en rak och ärlig kommunikation åt båda håll, tycker man att något är fel oavsett om man är brukare eller assistent så är det alltid bäst att säga till då relationen blir så djup, man måste vara rak och ärlig annars kan det sluta i en massa missförstånd och ilska i onödan. Att ha assistent innebär inte bara att det kommer någon och hjälper dig från ett bolag, du har också ett ansvar att se till att dina assistenter har en bra arbetsmiljö och får ta del utav de hjälpmedel som finns. 

Det gäller också att man ser till att assistenterna får den utbildningen so krävs för att dom ska kunna tillmötesgå dina önskemål i din vardag på ett tryggt sätt. 

Personligen tycker jag även att assistans bör vara en rättighet för alla sjuka människor som inte klarar av vardagen utan hjälp. Att ha en gräns vid 65 års ålder är ren jävla idioti. Många människor idag jobbar tills dom är över 70 år men blir du sjuk vid 65års ålder så ska du helt plötsligt sluta leva enligt dom regler som finns idag, vart finns balansen?